When it all breaks down

igår rasade allting. jag bröt ihop, på skolan. jag tror att jag hann därifrån innan jag började gråta, kommer inte ens ihåg. Nu har jag tid hos BUP eftersom jag hade den turen att min mamma var hemma när jag föll ihop i hallen

jag hetsåt hela dagen igår utan att spy, tänkte på min mage varenda vaken sekund av dagen

jag hatar psykologer, har en jättejättedålig erfarenhet av dom. ingen jag gått till har varit bra och jag vill bara skrika att JAG ÄR INTE SÅN JAG ÄR INTE DET men jag orkar inte ens säga emot, bara nickar. vet inte om jag ska berätta om att jag försöker går ner i vikt? Vet ngn om dom gör någonting åt det då? dom förra gjorde inte det, dom koncentrerade sig på allting annat

ligger fortfarande i sängen och kan som vanligt inte sova, ska gå ut och springa senare. idag tror jag att jag kommer klara att ha en jättebra dag eftersom mina föräldrar ska jobba till klockan sju ikväll, behöver inte äta någonting :D men dom börjar 14 så jag tänkte gå upp senare annars kommer dom tvinga mig att äta efter jag sprungit. jag måste ta tag i det här nu, åker om mindre än tre veckor

älskling började gråta igår och han gråter aldrig och jag hoppas att han står ut
hatar att jag gör honom så illa

det här blev så himla osammanhängande men, det har hänt så mycket